Proverna från morgonen hade fortsatt sjunka fast man stängt drenaget. Helt otroligt att det funkar nu. Så nu håller vi tummarna att det fortsätter så imorgon.
Jag och min man hade bokat "utbilningssamtalet" till fredag 3/9 men nu ville de ta det tidigare eftersom allt ser bra ut. Så det blir av imorgon eftermiddag.
Läkaren sa att det bara är samtalet som hindrar mig från att få åka hem om proverna är bra imorgon.
Fast jag känner lite så att nu gick det lite fort, stoppa bandet lite. En dag bra och då får man åka hem. Jag vill nog vara kvar minst en eller två dagar till så att jag kan känna mig säker på proverna. Så torsdag eller fredag om allt ser bra ut får jag komma HEM.
Rädd och glad är man. Det ska bli skönt att få komma hem till familjen, få krama om dem, prata, ha lite kul tilsammans så gott man orkar.
Idag bad jag om att få träffa sjukgymnasten för att "lära mig" ta mig upp ur sängen hemma. Här har man el-säng så man höjer bara huvudändan och vrider sig till sidan och sedan är man uppe. Hemma är det sängen plan och låg. Hon gav mig lite tips hur jag ska bära mig åt. Men det gör ont och det är fruktansvärt jobbigt.
Sen fick jag gå i lite trappor (44 trappsteg enligt henne) med henne. Först neråt och det gick rätt bra och sedan uppåt. Uppåt var ansträngande, blev lite snurrig i huvudet och anfådd.
Så när jag kommer hem skall jag motionera minst 30 min/dag helst mer. Det räcker med promenad/cykel i början. Sen skall man lägga på något mer krävande så man tar ut sig lite 2-3 ggr i veckan.
Undrar hur långt man kommer gå på 30 min i mitt tempo. Brukar knata 3 km. Man får ta på sig stegräknaren och se.
Då var det dax för kvälls medicinerna.
1 st Ursofalk (250mg)
1 st Panodil
2 st Prendisilon (cortison)(á 5 mg)
4 st Prograf (á 1 mg)
2 st Oxicontin ( 10mg+20mg)
Laxerande droppar
Andapsin (snällt mot magen, så den ska klara av alla tabletter)
Mycostatin(mot svamp i munnen, förebyggande)
Då var dem nere.
Ska ta och titta på fångarna på fortet om en liten stund.
Ha det bra allihop.
Kram
T
Kära Tazmania så glad jag blir när jag läser vad du skrivit.Jag känner Dig inte men jag känner med Dig och dina prövningar.Underbart att Du snart är hemma, tillfrisknadet kommer att gå fortare med dina kära omkring Dig,låt dem passa upp och pyssla om Dig. Kram Elisabeth
SvaraRaderaFörstår att du känner dig rädd och osäker på att få komma hem. så kände jag med fast jag låg där i 7 veckor och inte ville annat än bara hem! Lider med dig och vet precis hur du känner dig, men så snart du har kommit hem så kommer du att ta ett djupt andetag och känna lättnad över att en stor del av den här resan är över! Tillfrisknandet går fort när man väl är hemma med sina nära och kära och snart inser man oxå att dom har jättekoll på en genom blodproverna som man går och tar. Det är ju trots allt via dom som dom ser hur man mår i stort sett=) Tänker på dig och är så glad för din skull att du äntligen fått en lever och ja.. Att du har en stor del bakom dig nu helt enkelt! Du har framtiden framför dig! Många varma kramar/Helena
SvaraRaderaOj va fort du får komma hem! Skönt på ett sätt, men förstår att du känner dig osäker!
SvaraRaderaAtt kämpa sig upp ur sängen är inte lätt i början. Från sidan, nästan tippa på mage och BLÅÅÅÅÅÅS ut samtidigt som du trycker dig upp med armarna. Och kom ihåg blåsandet, det är det viktigaste (för att göra lungorna så små som möjligt).
Men dom säger verkligen annorlunda där mot hur dom säger här, till mig sa dom att jag inte alls fick ta ut med destu mera de första 4 månaderna efter transplantationen. Efter det fick jag börja lite sakta med träning.
Kroppen har ju så otroligt mycket som måste arbeta och läka ihop efter en så otroligt står operation, så mitt råd till dig är nog att ta det lugnt och slappna av. Och låta kroppen bestämma lite i vilken takt allt ska gå :-)
Kram, och lycka till med hemfärden!
Hej
SvaraRaderaNu var det ett tag sen jag skrev här till dig senast!
Mycke nu med jobb och så. Jag kan glädja dig att jag är tillbaka sedan länge på mitt jobb och det fungerar bra!
Ser även att du inte skrivit på ett par dagar nu så jag antar att du fick komma hem och har lite annat å tänka på än denna blogg =)!
Känner igen din känsla av skrämmande men skönt när läkaren börjar prata om hemgång! Jag vart livrädd! men å andra sidan började det pratas hemgång efter 6 dagar på sjukhuset dock var det en lördag så dom väntade trotts allt till Måndagen, men det var läskigt ändå!
Men känslan när man väl kom hem!
Hoppas du har det bra och rörligheten kommer att komma tro mig i och med att du är hemma kommer du själv vilja röra dig lite mer och då blir det lättare och lättare att övervinna problemen att komma upp ur sängen osv.
Dock måste man låta det ta sin tid i alla fall!