Mobilen med vart man än är.

Mobilen har jag med mig vart jag än går nu , får inte glömma den, den måste med.
Det är ifall dem ringer och har en lever till mig och man vet ju inte när det blir av.
Hjärtat slår några extra slag varje gång den ringer och man tänker är det dax, för man vet inte om det kan vara det samtalet.
Dem kan ringa ikväll, imorgon om några veckor eller månader. Man får helt enkelt vänta och se. Det blir nog så att man vänjer sig efter någon vecka och sedan tänker man nog inte på det när det ringer. Så man blir nog rätt så överrumplad när just DET samtalet kommer.
Sitter jag på möte på jobbet så måste den vara på. Går man på bio så är det lika så.
Om man ville kunde man få en personsökare, men varför det när man har mobilen. Dessutom så är min telefon mindre än sökaren som man skulle få gå runt, den var jättestor.
Ska nu gå i säng och ta med mig min kompis mobilen, brukar annars ligga kvar i handväskan. Men nu får den göra mig sällskap en trappa upp istället.
Nattinatt.