Mitt i

Idag ringde jag till kordinatorn för att ställa några frågor till henne. Det var upptaget länge innan jag fick tag i henne. När hon svarade och jag presenterat mig så sa hon att hon precis satt och tänkte på mig. Jaha sa jag frågande.
Ta det du vill först sa hon sedan.
Det jag ville veta hade jag säkert fått information om tidigare, men glömt bort. Jag vet ju att jag ska vända mig till min koordinator om jag blir dålig under vardagar men om jag blir det på helgen vart ska jag vända mig då?
Svaret var det jag misstänkte att jag ska vända mig till transplantationsavdelningen. Men det var skönt att få det bekräftat så jag inte behöver fundera mera.
Sen har det hänt något med mina händer, de värker och är tröga (svårt att beskriva). Hon tyckte jag ska vända mig till min läkare för det kan vara så att jag har börjat samla på mig vätska (kan tydligen hända när man har en dålig lever). Försökte efter samtalet få tag i avdelningen jag tillhör men telefontiderna var slut, får prova imorgon igen.
När jag fått svar på mina funderingar så frågade hon hur jag mådde och hur det har varit dessa 2 v på listan. Efter vi pratat om det så frågade hon mig om jag var intresserad av att vara med i artikel i tidningen MITT I för Huddinge. Det skulle handla om hur det är att vara sjuk och vänta på ett nytt organ. Denna artikel skull även publiceras i andra kommuner runt sthlm. Jag förstår tanken kring den. Att man vill få upp ögonen för donation. Få flera att anmäla sig till donationsregistret samt ställningstagandet kring det hela.
Jag fick några timmar på mig att fundera, hon ville ha svar idag.
Jag valde att inte vara med, vill inte "blotta" mitt liv inför alla. Visserligen skriver jag det mesta här. Vill inte att alla ( barnens kompisars föräldrar mm) ska veta vad vi går igenom.