Ligger inne på sjukhus

Ercp:n förra måndagen gick jätte bra och jag fick komma hem samma dag (kväll). Har mått jätte bra efteråt till tisdags kväll (denna veckan).
Var iväg och dansade line-dance på kvällen som jag brukar göra på tisdagar, så jäkla kul. När jag kom hem hade jag lie ont i på högra sidan (levern) så jag tog en alvedon och gick och duschade. Lade mig i sängen och tittade på House. När det var slut så började jag först rysa i i hela kroppen och efter en stund frös jag. Sen kom feber frossan och jag skakade något fruktansvärt, kunde inte ta i något.
Kontaktade transplantationsavd. och fick prata med läkaren direkt. Skulle jag bli värre under natten skulle jag ringa igen men eftersom jag skulle lämna prover dagen efter så tyckte han att jag skulle göra det.

Jag klarade natten med endast 38 graders feber. Svettades ur febern på morgonen men mådde inte så bra.
Bad min svärfar om hjälp att lämna barnen samt köra mig så att jag kunde lämna proverna.

Tyvärr gick det inte så bra att lämna prover, sköterskan fick ut till två rör och sen skulle hon prova att sticka om och då blev jag så illamående. Jag fick gå till ett annat rum och lägga mig ner samt få värme dyna på handen för kärlens skull. Syrran skulle komma tillbaka om en stund och prova sticka igen.
När hon kom tillbaka hade jag börjat frysa och må mer illa, hon provade att sticka utan resultat och mitt i det blev jag så hemskt skakig och illamående. Bad om något att kuna kräkas i ifall att.
Fick sopkorgen (det var vad hon hittade) och sen kräktes jag fast jag inget ätit sen middagen kvällen innan.
På något sätt lyckades jag ringa transplantationsmott. och berätta vad som hänt samt hur jag mår och lämna luren till sköterskan så fick de prata.
Det bestämdes att jag skulle åka in med ambulans.
Under väntan på bilen kom det in en läkare och sjuksköterska från vårdcentralen och tog hand om mig samt satte nål.
Åkte in och fick hjälp på en gång på akuten, de tog blodprover och blododlingar samt skickade mig på lungröntgen. Min underara man kom till akuten och höll mig sällskap.
Fick komma transplantationsavd rätt så fort.
Där blev man som vanligt väl bemött, det är som ett andra hem just nu.

Idag har jag gjort Ultraljuds undersökning som såg bra ut, men proverna som man tog i morse vissade att jag har en bakteriell infektion.
Man började ge mig antibiotika igår och jag får det 3 gånger/dygn. Är feberfri nu och det är jätteskönt.
Så nu ska de fixa hemsjukvård åt mig eftersom man vill ge mig antibiotika intravinöst i 10-12 dagar.
Man misstänker att det kommer från gallvägarna men man vet inte riktigt.
De senaste gångerna har man gett intravinöst i några dagar och sedan har jag fått ta tabletter men inte denna gång då blir det en ordentlig kur.
Så jag hoppas att jag får komma hem innan helgen.

Kram på er.

I morgon är det dax

I tisdags ringde läkaren och berättade att man ville göra en ercp och varför. Hon bad om ursäkt att man hade ringt och bokat in mig innan man hunnit prata med mig. Men nu vet jag varför jag hade mina smärtor i magen och det är därför man vill gå in och lägga in ett rör i en gallgång. Jag har en förträngnig vid anslutningen till min nya lever och troligen blev det stopp där när jag hade så ont i magen. Så nu lägger man in ett rör som får ligga i 3 mån och sedan byter man ut det till ett större som oxå får bo i mig i 3 mån och sedan tar man bort det. Så jag ska göra 3 st ercp under en 6 mån period. Det känns skönt att man hittat varför jag fick så ont och att man gör något åt det. Men jag mår bra nu och känner inte för att åka in på sjukan igen när jag mår så pass bra. Är lite rädd att något ska gå fel. Har varit med om några ercp:n och en gång gick det inte så bra. Åkte på buksportskörtelsinflammation och det var inte kul samt att man nästan hade sönder en gallgång och inte nog med det så åkte jag även på blodförgifning efteråt. Så jag har en väldig ångest och räddsla inför imorgon. Sover så fruktansvärt dåligt. Förhoppningsvis så går allt bra och jag slipper allt skit samt att få ont i magen igen. Men man vet ju aldrig eftersom det verkar som om man ska åka på allt. Är så j***a less på det just nu. Har legat på sjukhuset nu varje månad sen i juli. Varför skall en del drabbas av allt? Förlåt om jag är negativ. Många kramar T

Uppdatering om vad som hänt den senaste tiden

Det var ju ett tag sedan jag skrev i bloggen så jag tänkte att jag kanske skulle skriva lite om vad som hänt.

Jag har ju varit jätte förkyld i flera veckor, är fortfarande lite förkyld. Så nu är jag inne på min 5:e vecka.
Hostan har försvunnit och bara det är en jätte lättnad.

För 2 veckor sedan bokade jag läkar besök för min hosta på vårdcentralen så att jag skulle kunna få hostmedicin som hjälper på nätterna.
Jag kom aldrig dit. Jag fick så fruktansvärt ont i min mage någon timme innan jag skulle dit, men jag härdade ut och tänkte att det är säkert lite gaser i magen som bråkar med mig.
Min svärfar skulle köra mig till vårdcentralen men på vägen dit så tyckte han att jag borde nog åka in med min onda mage, det blev bara värre och värre. Det var som om man vred om hela magen på mig, jag trodde nästan att jag skulle dö. Jag kunde inte sitta ordentligt i bilen heller.
Jag ringde transplantationsmott. på vägen in och de ville att jag skulle ta mig till Huddinge sjukhus akut. Men jag klarade inte av det utan det fick bli Solna som är närmare för mig.
Där tog det rätt lång tid innan man fick hjälp. Min man kom dit oxå. Fick komma in efter ett tag men där dröjde det innan man fick prata med läkare. Både svärfar och min man bad om snabbare hjälp eftersom jag hade sådan hemska smärtor, jag kunde inte ligga ner eller sitta. Jag visste inte vad jag skulle göra. Andra sköterskor började säga till att man borde nog skynda på läkaren. Efter ett bra tag fick jag smärtstillande som tog bort topparna, man tog blodprover beställde CT och jag blev inlagd. Jag levde på morfin 1-2 gånger i timmen för att hålla smärtorna någurlunda borta.
Tog sista dosen kl 6 på morgonen dagen efter. Det hade lugnat ner sig men det gjorde forfarande ont.
Fick inte äta eller dricka.
Åkte till Huddinge sjukhus i sjuktransport och låg där i 1 dygn och fick sedan åka hem.
Man vet inte riktigt vad det var som hände.

Var på läkarbesök i torsdags och där fick jag svar på magnetkamera undersökningen(gjorde för några veckor sedan) och blodproverna och det såg bra ut, så uppfattade både jag och min man det.

Idag ringde en sjuksköterska mig på jobbet som hade en remiss på ercp och man ville boka in mig så snart som möjligt.
Så på fredag ska jag in på inskrivningssamtal samt träffa narkos läkare och på måndag ska de in i levern. Vet ej när under dagen. men de skickar tiden med posten.
Så man måste ha hittat något på ct eller magnetkameran. Ska fråga mer på fredag när jag träffar läkaren för inskrivningsamtalet, sköterskan jag pratade med visste inte så mycket.

Men jag mår rätt bra tycker jag, lite trött av mig men det är ju som vanligt nu för tiden.
Jag jobbar på som vanligt.
Vad ska man annars göra?

Många varma kramar
T

Äntligen helg

Har jobbat 2 dagar denna veckan och bara längtat till att få vara hemma igen. Kände mig bättre i onsdags så jag åkte till jobbet i torsdags. Har hostat och haft mig under nätterna och dagarna. Nu ikväll har det blivit värre igen, jag är så förkyld och det rinner konstant i näsan. Hostan den är kvar oxå. Blir jag inte bättre under helgen får jag nog ta och ringa transplantations avd. Det är min första förkylning sedan transplantationen så jag vet inte om det kan vara extra långdraget, har gått 2 veckor nu i helgen. Gubben vacknar av mig på nätterna eftersom jag hostar så.. Skönt att det är helg nu så att man kan vila. Kram T

Troll i bloggen

Jag får helt enkelt inte till det idag. Sitter vid dotterns dator och nu får jag jätte mellanrum mellan styckena istället. Försöker redigera men det går bara tillbaks, jag ger upp för idag.
T

AWARD

Tack så jätte mycket "En kamp om att andas" för den fina awarden.

Jag fick den med motiveringen: En lever transplanterad två barns mamma med upp och nedgångar blir glad varje gång jag ser att hon

uppdaterar bloggen.

Med awarden följer vissa uppgifter.

Jag ska länka till den som givit mig den fina awarden, svara på fen frågor och sedan ge awarden vidare till 5 stycken med mindre än 100 följare.

1. Varför började du blogga?

När jag skulle utredas för transplantation började jag blogga fast bara för min egen skull i början. Få skriva av mig mina känslor un der utredningen och sedan har det fortsatt.

2. Vilka bloggar följer du?

Inte så många, men de har genomgått samma sak som mig eller är närstående.

3. Favoritfärg(er)

Svart har det alltid vait men rosa gillar jag också, börjar ta till mig fler färger.

4. Favoritfilm?

Finns många bra, men en film som jag kan ligga och bara stor gråta till är P.S I love you.

5. Vilket land/länder drömer du om att besöka & varför?

USA skulle jag vilja åka till, bara för att fått vara där. Mexico vill jag absolut åka tillbaka till och ska göra det när barnen blivit äldre. Annars finns det många länder som man skulle vilja åka till.

Jag vill ge denna awarden vidare till:

(ni har säkert redan fått den)

http://iminagommor.blogspot.com/

En underbar vän som jag aldrig har träffat. Hon stöttar mig i vått och torrt. är så fruktansvärt glad att jag har henne i mitt liv. Tack.

http://nytt-perspektiv.blogspot.com/

En stark ung kvinna som klarat sig igenom en hel del.

http://familjenlever.blogg.se/

En ung mamma som visste att det inte var dax att lämna livet utan kämpade sig tillbaka. Hon är en av anledningarna till att jag började blogga.

http://enkampomattandas.blogspot.com/

Har följt henne och hennes mans kamp om livet, många tårar har rullat från min kind. Tack för att vi fått/får följa din familjs väg. Du är otroligt stark.

Det blev bara fyra men det går säkert bra det oxå.

Kram!!

Strul.

Det strular i bloggen för mig kan inte få mellanrum fat jag lagt in det så så flyttar det i ett när jag publicerar det. Det är i det ny gränssnittet men i den gamla kan jag inte ens skriv. Kanske är paddans fel får testa senare från dotterns dator. Kram T

1 års läkarbesöket

Var på ett års läkarbesöket för ett tag sen och det gick väl sådär. Läkaren frågade mig hur jag mådde och om jag haft feber igen eller om jag har fått klåda, jag började ana lite att något inte stod rätt till men frågade inte utan svarade på hans frågor och fortsatte lyssna. Bentätheten var bra och njurarna fungerar bra och sedan kom han till leverbiopsin. Man tog två prov och båda visade att jag har låg koncentration av prograf i levern samt att vävnaden visade tecken på kronisk avstötning. Där vart det rött för ögonen och tomt i huvudet på mig.Han sa att vi höjer prografen eftersom njurarna tillåter det och hoppas att det häver det som pågår i levern. Jag frågade om det var någon fara just nu, som tur var så är det inte det men om det fortskrider så förstörs transplantatet efter några år. Så nu hoppas jag att det ska räcka med högre dos. Men det blir mycket som snurrar i skallen av att få ett sådant besked.Jag ska ju vara bra nu, förutom lite infektioner då och då som jag fått men annars så ska ju levern må bra eller?Var på Mr kameran i torsdags för att se om det finns någon förfrågning som orsakar mina infektioner, får se vad svaret visar.Tyvärr har jag och blivit vanligt sjuk nu, har kanske med högre prograf dos att göra. Är förkyld, hostar, snorar men ingen feber som tur är. Hostar och hostar under nätterna och dagarna, får inte sova så mycket på natten pga av det. Det är nog snart över hoppas jag.Annars är allt bra.Kram på er.T

Tack för Award:en

Tack så jätte mycket för awarden jag fick av En kamp om att andas. Ska försöka klippa in bloggen och skriva men det funkar inte från min padda som jag skriver på just nu. Får försöka från min gamla burk som dottern har. Kram på er.

Jag lever fortfarande

Bara så att ni vet det. Jag mår inte så jätte bra just nu, trött och åter trött. Har fått mina svar på ett årskontrollen och de var sådär. Jag skriver mer om det en annan dag när jag orkar. Kämpar på med att jobba 100% men det är tugnt just nu. Ska gå och nanna kudden nu. Kram T