Lite kämpigt senaste dygnet

Det kan man lugnt säga att det varit jobbigt sedan igår kväll. Var hur trött som helst på kvällen igår eftersom jag inte sovit så mycket natten innan Men så fick jag cortisonsprutan och allt vände blev pigg som bara den, det är sjukt vad det vänder så fort man får sprutan. Det gjorde inget så jag låg och tittade på tv, helt plötsligt så började jag koka inombords, inga svettningar bara väldigt varm samt att det började göra fruktansvärt ont i magen vid snittet. Man tog tempern på mig men jag hade ingen feber utan det var en biverkning av cortisonet som fick mig att koka. Fick lite smärtis mot det onda som inte hjälpte alls så jag fick mer igen och det hjälpte inte heller. Fick en tredjetablett som lugnade ner det värsta men det gjorde fortfarande så jävla ont + att jag blivit illamående av alla smärttabletter. Fick en spruta mot illamåendet som hjälpte fort, skönt var det när det försvann. Smärtan fanns ju kvar men ändå så pass att jag lyckades somna en liten stund. Vaknade av smärta igen och fick ny tablett. Så höll det på hela natten med 1-2 timmars mellanrum mellan smärttabletterna. Sen har det varit så så gott som hela dagen oxå. Lite less nu på smärtan.
Fick det lite förklarat för mig vad det kan bero på:jag rörde på mig rätt mycket igår hela dagen så det blir slitningar i såret samt träningsvärk. Så man får lida om man rör på sig för mycket. men det är viktigt att röra på sig. Man får försöka göra det lagom, hitta en balans. Kan bli svårt.
Så idag har det nog varit lite för mycket stilla, fast med tanken på hur jag mått så skadar det nog inte.
Mår lite bättre nu på kvällen.
Ska ta och titta på Fångarna på fortet ikväll. Hoppas att det är bra, så har man ett program att följa.
Ska försöka skriva mer med tiden och när jag mår bättre så orkar man mer.
Kram på er allihop.

1 vecka har gått

Då har det gått en vecka sen jag transplanterades. Har haft det lite kämpigt inatt så jag är rätt så trött av mig. Tänkte sova en stund och prova skriva lite senare idag eller ikväll.
Kram
T

Dag 6...

Som ni ser så har jag hälsat på och samtidigt lämnat datorn. Efter att hon skrev sitt inlägg fick hon veta att proverna gått upp (troligtvis avstötning) och måste därför börja om med kortison intravenöst. Hon hade ju precis fått börja med tabletterna....

Detta är något som vi väntat oss hela tiden eftersom man under utredningsfasen fick veta att det inte handlar om om, utan när avstötningen kommer, och då oftast dag 3. Hon är inte uppriven eller deprimerad över detta, det är bara ännu ett hinder som skall övervinnas!

Barnen blev glada över att träffa henne, och hon blev naturligtvis också glad över att träffa dem. Hon var väldigt pigg idag och satt ca 20 minuter i fikarummet med oss innan vi gick tillbaka till hennes rum och den sköna sjukhussängen. Sonen blev mäkta imponerad och avundsjuk eftersom sängen kan manövreras elektriskt. Dessutom har ju mamma en knapp att trycka på för att bli uppassad och få vad hon vill...
Kanske ska tillägga att han bara är 5 år, och han faktiskt fick trycka på knappen en gång när mamma ville ha smärtlindring. Vilken tur att sköterskan kom då så inte illusionen sprack för honom.

Datorn installerad.

Hejsan.
Har fått datorn installerad idag av min unerbara man. Tack älskling för att du har uppdaterat bloggen.
Jag orkar inte skriva mer än så idag, hoppas att ni har förståellse för det.
Kram på er allihopa och tack för alla kommentarer.

Dag 5.....

Idag har hon tagit flera promenader på avdelningen. Hon kan ta sig i och ur sängen på egen hand och har börjat äta vanlig mat, den första måltiden blev kalkon (lunch).

Fortfarande får hon ont och i samband med det blir hon illamående, men det dröjer längre mellan smärtorna nu än tidigare. Allt känns positivt och vem vet, i helgen kanske hon börjar skriva själv här......
Jag tycker det är fascinerande att man kan komma tillbaka så fort efter en så stor operation.

Imorgon ska jag ta med barnen till sjukhuset, det var ju ett tag sedan de såg sin mamma senast så då blir de nog glada.

Dag 4 efter OP

Sista sårdränaget är borta. Det försvann vid lunchtid och ersattes av en "påse" på magen. Kan inte redogöra för hur den är inkopplad med den verkar bara vara fastklistrad runt hålet där dränageslangen satt.
Proverna går åt rätt håll och allt verkar gå som smort :)

Hon sover inget vidare, vilket enligt sköterskorna troligtvis beror på kortisonbehandlingen som hon får. Jag visste inte att kortison ger sömnproblem, alltid lär man sig något nytt. Hon har huvudvärk och så men har i alla fall tagit sig en promenad runt avdelningen idag med hjälp av gåbordet.

Till den av er som tyckte att de har bra personal på denna klinik så kan jag säga att de förmodligen haft stor personalomsättning sedan du var här. Om man hårddrar det lite så kan man säga att i bästa fall kommer de när man ringer på dem......
......och frågar vad det gäller......sedan så glömmer de att komma tillbaka med sprutan eller vad det nu var de skulle hämta/göra.

Det var ett provokativt uttalande men det är så jag upplever situationen. Fast det är ju min åsikt som jag tog mig friheten att uttrycka trots att det inte är min blogg (hon kanske inte alls delar min uppfattning).

Summering: Hon blir bättre för var dag som går.

Dag 3 efter OP

Idag var hon mycket piggare. Hon berättade att hon hade tagit sig till toaletten och tvättat av sig. Dessutom ville hon försöka komma upp och röra sig lite med hjälp av gåbordet, men sköterskorna vill avvakta lite. Kanske hon får göra det ikväll istället.

Under dagen blev hon av med flera slangar, däribland den i näsan. Nu har hon bara ett sårdrän, galldrän + halsinfart kvar.
Igår kväll bytte man medicinen för illamåendet mot en annan variant, så nu mår hon mycket bättre. Nu behöver hon heller inte smärtlindring lika ofta som igår. Allt känns jättepositivt.

Är det lika stora framsteg varje dag så dröjer det inte länge innan hon sitter själv och fyller i bloggen.......Skönt va?

Dag 2 efter OP

Idag mådde hon inte så bra. Jag var där en gång till igår kväll och då provade man att klämma sondslangen, varför vet jag inte. Idag hade i alla fall åtskilliga mängder passerat via den ner i påsen.
Hon var enormt trött har haft väldigt ont idag, och fast man i utredningsfasen sade att smärtlindring var av yttersta vikt så verkar det ändå dröja innan man får den. Hon tryckte på larmet och bad om en spruta, men det tog nog 15-20 minuter innan ssk'n administrerade den. Då hade smärtan hunnit stegrats en hel del.....

Hon har stått på vågen i alla fall och lagt på sig 4 kg extra - bara vätska. De har ju förvarnat om att hon kommer att väga betydligt mer efter än innan operationen men att det ska vara lätt att bli av med de extra kilona p.g.a att de är just vätska.

Jag frågade om hon ville att jag skulle "spökskriva" åt henne i bloggen, men hon svarade att hon inte orkar tänka ens. Med tanke på hur hon tidigare prioriterat bloggen visar det väl på hur trött hon är...

Jag hoppas att hon är piggare imorgon.

Dag 1 efter OP

Hälsade på idag och fick lugnande besked av läkarna. De hade kopplat ur respiratorn och dragit trachealtuben vid 9:30 ungefär, och trots att hon gick på en stor dos narkosmedel vaknade hon lätt. Alla värden är stabila och dränagen ser bra ut. Förmodligen lämnar hon IVA under sena eftermiddagen för vidare vård på avdelningen.

Naturligtvis är hon medtagen som man ju blir efter en så stor operation. Hon har smärtor och blev dessutom lite illamående efter att hon drack lite vatten. Men det går nog planenligt trots allt.

Telefonsamtal från kirurgen...

Jag lämnade henne vid förberedelserummet på OP kl 14:10 och fick vänta på samtalet ända tills kl 23:45. De hade ungefär en halvtimme kvar på operationen innan hon rullas iväg till IVA. Hur som helst, allt har gått bra, nästintill rutinmässigt. Den nya levern hade precis rätt storlek (vägde nästan på grammet lika mycket) och kom igång som förväntat.

Man är tacksam att det finns människor som är villiga att donera organ åt helt okända personer, det måste vara den största och mest osjälviska gåvan man kan ge någon - livet!