onsdag 16 november 2011

Prover

Idag var jag och lämnade prover och fick samma sköterska som tog hand om mig när jag blev så dålig sist jag lämnade prover. Fast idag mådde jag mycket bättre. Hon frågade hur det gått på sjukhuset och om jag blev kvar där över natten.

På eftermiddagen ringde en sköterska från transplantations mottagningen och talade om att mina prover gått upp.
Det var inte så farligt sa hon men läkarna ville att jag ska lämna nya provet på måndag innan läkarbesöket.

Trodde att det skulle vara lugnt ett tag nu. Slippa massa krångel och skit.
Är så less just nu på att det alltid skall vara något som krånglar.
Vet inte hur länge jag orkar att bara finna mig i detta.
Känns som att det snart kommer rinna över i min bägare och jag brakar ihop.

Är ensam med barnen nu oxå då min man är på tjänsteresa i Tyskland.
Lite jobbigt.
Det är  väl bara att bita ihop som vanligt.


2 kommentarer:

  1. Hoppas att det börjar att stabiliserar sig snart stora Skåne kramen till dig snart är det härliga helg <3

    SvaraRadera
  2. Hej mitt namn är Linda och har precis börjat läsa din blogg. Jag är 32 år och har polycystisk leversjukdom sjukdommen är väldigt ovanlig på levern men vanlig på njurarna. Jag gick förra hösten på utredning för transplantation man kom fram till i våras att jag kan ställa mig på lista men jag var inte redo. Ska in igen nu 28 nov för nytt beslut. Till skillnad från dig så är inte polycystisk sjukdom på levern dödligt men är väldigt jobbigt att leva med. Förstår att det måste vara väldigt frustrerande i din situation börja läsa igår och förstår att det varit väldigt många sjukhus besök med prover hit och dit mm. Många i din situation hade kanske redan brakat ihop. Jag kan nog inte säga något så det känns bättre önska att jag kunde det. Men jag måste tala om att jag är oerhört glad att jag hittat dig här för det är svårt att hitta en blogg där man har fått följa hela förloppet borde före och efter en transplantation och där man kan känna igen sig så mycket med rädslor och annat. Det som du skriver tror jag hjälper många och det hjälper mig för man förstår att man inte är ensam eftersom jag vet att jag måste göra transplantation. Hoppas jag kan följa dig länge. Mvh Linda

    SvaraRadera